Dunderklumpen

Det är torsdagkväll på väg att bli torsdagnatt. Sitter i min halva säng och känner mig ganska nöjd trots att dagen inte varit så mycket mer än just dräglig. Kvällen spenderades med Sofie på Stortorget där vi lyssnade på Thåström. Konserten var väl ok, sällskapet var som vanligt fab.

Mitt lillfinger ser fortfarande misstänksamt krokigt och gult ut. Svullnaden börjar gå ner förvisso, det kan och borde innebära att vickevire läker. Eller?

När nu danska Paradise Hotel rullar igång på Tv6 känner jag att det är dags för släckning och godnatt.

Och nu börjar jag twittra! Läs min twitter på www.twitter.com/nonsensavanna

Denna blogg ska bli überseriös. Spread the word! Ciao

The unfairness in it all is breathtaking

Det är verkligen fantastiskt hur orättvist livet kan vara ibland. Allt jag vill är att njuta av den lilla tid som är kvar. Kan vi inte göra det, utan svåra samtal och tankar på framtiden. Det är vad jag vill...

Long time no pardon

Semestern är slut, back to work and make it hard. Det har varit två mycket fina veckor med goda vänner, god öl och skönt väder. Kate är igång igen och finare än finast, härligt.

Insikter har det också vankats, även om jag nog innerst inne vetat sanningen hela tiden. Bättre sent än aldrig i alla fall, och därför ska den där s k vännen inte få utnyttja mig längre. Apa.

Och sen har vi ju orättvisan i att en någon flyttar härifrån innan vi ens hunnit lära känna varandra ordentligt. Jag tänker njuta av tiden som är kvar. Så är det.

Jag tar en dusch och tvättar bort jobbdamm medmera. Ciao