Den där ångesten har infunnit sig, ångesten jag får varje år vid midsommar och vid nyår. Vid dessa två tillfällen på året känner jag mig så ensam, så tragisk, så oönskad att jag allra helst vill gå o gömma mig under ett mörkt täcke och inte titta fram förrän tidigast en vecka efter. Nyår är värst. Varför? För det är då jag "glöms bort".
Fyra gånger har det hänt nu, att jag "glömts bort", eller att jag "inte får plats". Charmant. Därför gör denna onödiga högtid mig bitter. Och i år "firar" jag i min säng med ett glas bubbel och en bra bok i hand. Förhoppningsvis somnar jag innan tolvslaget. Bitterfittan has arrived.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
dålig tröst, men du är inte ensam om att ha en skitdag!
SvaraRaderaförra nyåret låg jag och tittade på Blades of glory och grät... mygla in dig nånstans, anna!
Nä jag ska bara vara hemma ska jag. :)
SvaraRadera