Madness, madame

Alla dessa värdelösa tankar, värdelösa människor, värdelösa liv. Jag vill spotta konsekvenserna i huvudet och lämna allt bakom mig. Alla ni som anser er vara bättre än mig, alla ni som får mig att krympa inombords, alla ni taktlösa människor som tror ni är viktigast. Er vill jag stampa på, förstöra er, få er att känna precis så som ert beteende får mig att känna.

Och nu raderar jag. Hoppet är dött, det där fåniga hoppet om att jag kanske har fel, kanske tycker de om mig i alla fall. Åh, jag skrattar åt min naivitet. En gång utstött, alltid utstött. Outkast.

Jag lägger min energi på ni som bryr er. Ni som svarar när jag söker kontakt, ni som ser mig för den jag är och faktiskt uppskattar den personen. Ni vackra människor som i fortsättningen är de enda jag tänker kalla vänner.

Ni andra: ni finns inte i mitt liv längre. Och det är befriande...

From a different point of view

Så snabbt prioriteringar kan vända, byta och ändra sig. Alla de där sakerna som nyligen tycktes så viktiga känns numera som värdelösa petitesser, ovärdiga att lägga energi på. Plötsligt finns bara en sak som spelar roll, bara en individ vars välfärd är viktig.

Och jag inväntar det nya året med en isande klump i magen, illamående och med fruktan i hjärtat.

Utan dig är jag ingenting...