Åh, varför öppnar man sin käft om det är en omöjlighet för något trevligt att komma ut? Det finns saker man inte säger, oavsett om man tänker det. En sådan sak är att kommentera min häst med negativa ordalag, rakt upp i ansiktet på mig. Samma princip gäller för mitt barn (om jag haft ett), min familj och min bästa vän. Viska gärna bakom ryggen på mig, det bryr jag mig inte om. Har ni inget bättre att prata om än mig och de mina så varsågod. Men att spotta ur det rakt i ansiktet på mig är inte okej om ni inte känner mig, min häst, min familj och min bästa vän. Jag riktar detta till människor i allmänhet och till idiotiska ponnymammor i synnerhet. Lär er något om hästar först innan ni kommer med åsikter. Morr...
Mor överraskade mig med en underbar present härom dagen, en bok. Och inte vilken bok som helst utan Tudda Galumpan. Åh som jag har letat efter denna underbara bok som förgyllde min barndom. Och älskade mamma hittade den, beställde den och gav den till mig. Lycka.
Jag ska strax åka till jobb. Och sen till min vackra Kate. Och sen hem igen där det blir mammas smörgåstårta till middag. Awsome!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
What do YOU think, eh?